Arvid.

tisdag den 10:e aug @ 12:56
I dagarna är det hela fem månader som jag och Apan har haft sällskap här hemma av vår lilla ludna vän, Arvid. 14 år på halsen och jag känner honom ut och in, fortfarande kan han förvåna mig och få oss att skratta med sin humor. Nej, det är ingen pubertetsgrabb på fjorton bast jag pratar om. Det är vår Dvärgschnauzer på ca 90 hundår. Arvid, vår lilla gubbe. Han har sedan fem månader tillbaka checkat in på sitt seniorboende här ute i skogen hos oss. Nära till naturen, dörren står nästan alltid öppen, hundkompisar i båda grannhusen och många sköna platser att ta sina tupplurar på. 

Det märks att han funnit sig till rätta här nu och att vi är tre är en flock här hemma och fullständig harmoni infinner sig först när vi alla tre är hemma och samlade, helst i samma rum. Då mår han. Jag har jobbat mycket det senaste, vilket märks nu när jag är ledig en dag och är hemma. Arvid har inte lämnat min sida sedan jag vaknade. Just nu ligger han bredvid mig, stensover och drömmer. Det är mycket sova nu för tiden, så på så sätt märks det att han är en (mycket) gammal hund. Men han har sina stunder då det är svårt att tro att han är så gammal. När vi varit hemifrån allihop och kommer hem igen, när vi kommer tillbaka från en promenad eller när han är nyduschad, då spritter det i gubben! Han busar, springer, hoppar, skäller och är på sitt bästa humör! Glad och busig! En riktig kelgris har han blivit också. Mycket kel vill han ha. På morgonen ska vi kela och då trycker han sig mot min kind så vi "gnussar" kind mot kind. Och pussar, många pussar. Han litar till hundra procent på mig när jag bär honom, då är han heeelt avslappnad i hela kroppen och ligger med sin lilla goa mage i luften och tittar på mig med sina pepperkornsögon. 

Och jag undrar vad han tänker!! Hur han känner. Att det är bra vet jag, men jag undrar hur han känner när han ligger där i min famn och jag vaggar, pussar och kramar honom och han tittar så fridfullt tillbaka på mig! 14 års tillit och kärlek i ett starkt band mellan oss. Kravlös, till 100% tvättäkta kärlek, utan krav, utan "baksidor". Vi har växt upp ihop och jag undrar hur han ser mig nu. Jag var ju också en valp när han var valp och vi har kivats och lekt och grälat när vi var busiga unghundar båda två. Nu är vi äldre båda två och njuter dagarna med lite mer ro. Jag kelar, kramar, ger mat och rastar och i utbyte får jag pussar, kel och en herre som hängivet vaktar mig när jag sitter vid datorn (han ligger alldeles bakom mig och håller koll så att ingen rusar in genom hallen oinbjuden).

Jag är så glad för att få ha Arvid här och ge honom det bästa pensionärsliv han kan tänkas få! Varje dag skänker han glädje, skratt, kärlek och mys! Att lära känna ett djur och komma det så nära som man gör efter 14 år är helt makalöst och kan inte liknas vid någon annan relation. Det är ett starkare band än nåt annat och jag uppskattar varje dag vi får tillsammans! Arvid har för evigt en stor plats i mitt hjärta! 




Kommentarer
Postat av: Din far.

Om Arvid.

Älskar dig, Linnea!! Älskar Arvid!! Du skriver så bra så att tårarna fullkomligt strilar ner för mina kinder, av värme och kärlek. Kraaaam!

14:20 tisdag den 10:e aug 2010

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:

Kommentar: