Tankar.

tisdag den 9:e dec @ 12:29
Jag har känt mig så tom de senaste dagarna. Har känts svårt att sätta ord på det. Det är ingen känsla som jag kan säga om den är bra eller dålig. Jag vill inte bestämma om det är bra eller dåligt helt enkelt.
Just nu flyter jag bara med.
Egentligen är jag uttråkad.
Det finns inte så mycket för mig att göra om dagarna här längre. Alla har flyttat från stan. Antingen jobbar de, pluggar eller är ute och reser. Jag är kvar i Uddevalla och jobbar inom vården. Jag gillar mitt jobb och jag trivs där, men jag är ämnad för mer och för större saker men jag måste avvakta. Jag tror att det är därför jag känner den här tomheten blandat med rastlösheten. Jag är inte van vid den här situationen.
Det finns så mycket alternativ, det finns så mycket att göra. Men det är inte rätt tid nu, jag måste vänta.
 Det är en känsla jag har, jag kan inte börja nu, jag får vänta.
Jag har fått erbjudanden om att komma ut på äventyr. Jag tackade nej till att följa med på Apans äventyr till USA. Istället satte vi siktet på att resa till London tillsammans nu i vår och pröva lyckan där. Men jag vet inte.
Jag måste verkligen anstränga mig för att känna efter så jag gör det jag vill för att jag vill det, inte för att jag slippa det jobbigaste jag vet, sakna. Och när det gäller London är jag tveksam.
Jag vill plugga. Antagligen i Stockholm. Till att börja med.
Idag känns det som att det är det som är början på min resa.

Men hur jobbigt känns inte det då. Att ha siktet riktat åt ett helt annat håll än den som man lever med?
Jag kan inte avgöra om det är rätt eller fel, om jag gör rätt eller fel eller om jag ens behöver fundera över rätt och fel. Frågan är vem som ska kunna svara på det om inte jag själv?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-mail:

URL:

Kommentar: